Förlossningsberättelse - Lillemors version

Det var på söndagen, dagen D hade kommit och jag ville bara att bebisen skulle komma, kände mig konstig på dagen med vattniga flytnignar som kände som om jag kissade ner mig så fort jag rörde mig, lite huvudvärk, dålig mage och lite illamående. Tänkte inte mer på det.. vi var i borås och köpte termometer och sen åkte vi hem å tittade på film i lugn å ro, efter filmen skulle vi till pappa och maria på middag, jag sa att vi skulle gå ner, tar typ 5 min (10min när man rullar fram), på vägen ner skojade vi om att vattnet skulle gå och det skulle bli blött överallt..och jimmy måste springa å hämtabilen å massa sånt ;) Så fort jag kommer dit måste jag kissa. Sen var det mat, potatis,sås och kött! Så himla gott var det. Jag kände att de gjorde ont i ryggen typ vid två tillfällen, sen kände jag typ ett knäpp och mina byxor blev blöta, sprang till toa, satt där och det bara rann vatten... ropade på maria och bad om byxor och trosor, kände ingen panik eller nåt, jimmy fick gå hem å hämta bilen.. hehe den var ju här hemma.. sen fick jag på mig byxorna och trosorna, ringde förlosningen och de sa att jag skulle komma in för kontroll, jag kände inga värkar i de läget så trodde att jag skulle få åka hem igen.Men efter samtalet så känner jag att det kommer mer vatten, sitter på toa och det bara rinner... forsar ut..så fort jag rörde mig så kom de bara mer,men till slut kom vi på att jag fick ta en tunika utav maria och trosor med en handduk i för det bara rann å rann sen kom vi iväg mot borås, kommer upp på 27:an, ja då är det en krock där, men inget direkt allvarligt så vi kommer förbi som vi ska. På vägen in börjar jag känna mera men håller inte koll på tider, vi kom in till förlossningen strax innan 18.00. Vi fick komma in på ett rum och ligga där med en dosa på magen, vi ligger å kollar på hjärtljuden och så och ser att bebisens hjärta går ner till 60, vi trycker på knappen och då måste jag vända på mig åt höger sidan för troligtvis låg hon på navelsträngen, därför blev de så.. Men de kom underfund med att jag hade täta värkar och fick komma in på avdelningen. Mia tror jag hon hette vi hade först, så fort vi kom in så fick jag skjorta och trosor, och ett gåbord, jag stog där å gungade en stund och hade mig, tiden har jag inte en aning om vad klockan är utan är så uppe i kroppen.. mia kände på mig och nästan 2 cm öppen men loivmodersgrejen var inte helt borta. De satte en elektrod på bebisens huvud för de ville ha koll på henne, när hon satte elektroden sa mia: det var en liten envis en,de är säkert en pojk! både jag å jimmy tittade på varann, vi vill ju ha en tjej men men det löser sig. Mia var väldigt rolig med och vi retade jimmy lite för hans känslighet för hon satte kanyl på handen och tog blod i armvecket. Värkarna fortsätter och det gör mer och mer ont, lustgasen blev min bästa vän! =))
Sen lite senare så har jag så ont att jag vill ha mer bedövning, mia känner igen, öppen 4 cm vilket tydligen krävdes för att få ryggmärgsbedövningen, de ringde på någon sköterska eller nåt som skulle sätta den, sen tror jag mia försvann, byte av personal, så var en usk inne hos mig och den där sköterskan som satte bedövningen,hon pratade tyst och var inte svensk så hade väldigt svårt å höra vad hon sa, men jag låg stilla och försökte vara till lags trots att det kändes hur mycket som helst när värkarna kom.. svårt å inte röra sig då ^^ Sen fick jag ligga kvar i sängen fick benstöd så jag kunde ligga på sidan och sen vet jag inte riktigt gjorde så jäkla ont så visste inte vad jags kulle göra. vet att jag skrek lite då å då men då sulle jag lägga den energin på annat vad vet jag inte riktigt :P Sen så kom de nya gänget, en bm-elev och bm och en usk, jag hadfe min lustgas och ville åka hem igen och komma tillbaka imorgon å hämta bebisen ;) sen kom de ännu mera värkar som gjorde att jag ville "trycka på" och jag tyckte verkligen inte de var som att göra nr 2 för om det gör så ont ska jag aldrig gå på toa igen ;)
Jag tog tydligen inte i på rätt vis, så de vred mig åt vänster, men då blev hjärtljuden lägre igen, de sa att bebisen inte mådde bra så, det står folk runt omkring mig och säger att jag ska vända mig, då säger jag: Vilket håll ska jag vända mig egentligen för ni är ju överallt! haha ja det är inte lätt att veta ;)
Sen för att jag skulle ta i på rätt sätt så hade någon nåt emot nederkanten för tat jag skulle trycka rätt, de gjorde ju skitont så sa till dom men de tog inte bort de.. de hade tillkallat en läkare för de var oroliga för bebisen, de skulle använt sugklocka om hon inte kom ut.. Sen kom jag ihåg att de sa att man ska lägga bedövningen under en värk, och så kom bm upp till mig och sa att nu måste jag samarbeta. Böna och bad henne att inte ta min lustgas! Men de gjorde hon ändå har jimmy berättat ;) Sen tryckte hon på magen när de kom värkar, och vad jag inte visste då var att de hade klippt för att det var en kant som tog emot och sen vips, så kände jag att trycket släppte och något fladdrigt kändes i underlivet.. då kom våran lilla bebis, jag såg inte vad det var för nåt så frågade jimmy och våran önskan gick i uppfyllelse, det var en liten tjej! =))
Sen efteråtfick jag ligga kvar med benen i gynställningen, och skulle sys, samt att de tryckte ppå magen för att få ut moderkakan och det överflödiga blodet, det var lite läskigt sen för efter hon kom ut började benen skaka jätte mycket och hela kroppen, musklerna var ansträngda och därför gjorde de så.. men det sjuka var att direkt efter kändes det inte som om jag precis genomgått en förlossning, alltså ett barn har kommit ut genom min kropp och genom de där lilla hålet.. helt ofattbart!
Så den 31augusti föddes våran dotter kl 00.27 , den totala tiden för hela förlossningen från det att vi kom dit var 6½ timme. vilket inte jag kände, den kvällen gick undan med rungande fart..
Jimmy klippte navelsträngen och jag låg i gynställning vid själva födseln.

Och idag, kommer jag inte ens ihåg känslan, jag haringet jag kan relatera till för detr var så blandade känslor hela tiden. jag skulle aldrig tveka att skaffa en litet underverk till. För våran dotter är helt perfekt och allt gick jätte bra, trots lite problem med att gå å sitta nu ;) Men det är värt det och hon är mitt allt, nu ska vi bara komma på ett namn som passar henne. Kom gärna med förslag =) kram