dagens samhälle är värdelöst!

Min tanke när jag fick barn var att jag själv vill uppfostra mitt barn, jag vill att Svea, som min bror sa väldigt bra, att det är till mig hon ska komma om hon blir ledsen, om någon vart elak eller allmänt jobbigt med någon, det värdesätter jag mer än alla pengar i världen.
Jag måste ändå säga att jag förstår de som skaffar många barn för att man ska få vara hemma med sina barn längre tid och skapa den tryggheten som ett stabilt och säkert boende med mamma eller pappa hemma som det faktiskt ger.
Jag säger inte att det är fel att lämna barnen på dagis 7-16, det är inte alla som har möjligheten att vara hemma. Men JAG vill inte behöva lämna Svea på dagis 7-16 varje dag, jag vill att Svea ska komma springandes till mig när hon är ledsen och ingen annan. Jag vill att Svea ska känna tryggheten i vårat hem och känna att hon är perfekt som hon är och även hennes vilja är viktig och hennes åsikter.
En familj för mig är när man gör saker tillsammans med glädje, när man känner i atmosfären att allt är bra, man har en trygghet hemma att oavsett ålder så är det några problem vänder man sig till sin familj. Jag vill ha en så bra kontakt med Svea att jag ser på henne när något inte är som de ska. En familj som samlas till varje middag för att prata om hur dagen har varit.
Jag hoppas verkligen att jag kommer lyckas med detta, det är givetvis ingen garanti men jag hoppas att det blir så.
Men nu har det börjat igen, det där jävla tjatet om att Svea har det mycket bättre på dagis och det är väl dags för min del att börja jobba!
Ja absolut jag ska ta bort min mamma peng och nu jävlar ska här jobbas, 7 dagar i veckan och Svea ska vara mer på dagis än hemma hos mig. Givetvis ska det vara så!
Sen är det så viktigt att alla andra ska ha sin åsikt lagd men när fan ska någon lyssna på mig?!
Och det är ingen mening med att någon ringer stänger av telefonen nu och ska tänka över hur jag ska lösa MIN situation i livet.