Hur långt kan man gå egentligen?

Hur långt kan man gå för att förstöra andra mäniskors framtid? Finns det ingen gräns på vad man och hur man får bete sig?
Det är jag som är boven i dramat hela jävla tiden, är det någon som vet hur jag känner över att bli anklagad över att allt är mitt fel? Att det är jag som ska be om ursäkt? Ursäkt för vad? För att jag finns? Tredje i kullen, å tillråga på allt en dotter?! Vad ska man med henne till?
Jag trodde inte människor i ens närhet kan vara så fruktansvärt egoistiska och bara se till sig själva hela tiden? Testa och vänd blad en gång, ställ nästa fråga så kanske du får ett svar som visar missriktningen av att det är fel person som ska hängas? Idag känner jag mig helt tom, men ändå så mycket känslor, ska jag bara skita i det? Klippa banden för alltid och gå vidare? Men hur f*n ska man kunna göra det? Minnena från många år tillsammans är inget man bara klipper bort. Ändå är det jag som är det svarta fåret? Hur gick det till?
Nu ska jag gå och föröska vila lite, någon sömn lär det nog inte bli, för mycket att tänka på för att komma till ro.
Jag ska försöka komma på hur fan detta blev mitt fel och varför jag är den som ska vara den som blir anklagad? Hur ska jag ställa mig till det här?
Jag har lust att bara säga till Jimmy att komma hem, packa våra viktigaste saker, sälja hus å rubbet, fixa Bella så hon är flygklar och sen bara dra till Thailand, skita i allt! Hade det löst mina innersta problem som jag får kämpa med? Jag förstår hur människor känner sig som är felaktigt anklagade! Men i detta fall finns ingen domstol som tar beslutet, utan bara ett stort hyckleri och manipulation för att få så många som möjligt att inse att jag är SKYLDIG!