Risk för att bli kyrklig...

Ja vad jag gillar atmosfären i kyrkan, risken är att jag kommer börja gå dit i tid och otid, man känner sig väldigt välkommen av själva kyrkan, haha pratar som om jag vore religiös ;) 

Men jag tror inte på gud eller jesus direkt men jag tycker om känslan av ett lugn som blir i en kyrka, de är härligt! 

I Söndags var vi i Tranemo kyrka, på kyrkis.

googlad bild

Kan verkligen rekommendera de, det var väl genomtänkt å passade alla barn, de hade rollspel om farsdag, och att man skulle ta hand om sig själv.

Sen fick vi gå runt på stationer och i dopfunten fick vi lägga sten i en skål vilket skulle symbolisera att bli av med en tung sten. Knyta i ett snöre i ett fisk nät, man är inte ensam.

Tända ett ljus för någon som man har de svårt eller sjuk, vi tände för *. 

Sen fick de se in i en låda vad som var de finaste gud hade skapat och som jesus älskade, 

en spegel så de fick se sig själva.

Sen har de hängt upp gosedjur och hade fruktfat, denna gillade Arvid lite extra mycket med alla dinglande djur ;)

Så fick vi även pannkakor samt en pysselbok till större barnen. 

Måste säga: Bra Tranemo Kyrka! Vi återkommer den 9/12 15.00 när nästa gång är.

Googlad bild

På onsdag är de dags för ännu en trevlig förmiddag då är de kyrkis i Limmared. Nej jag försöker inte pracka på mina barn något, de ska få bilda sin egna uppfattning och Svea ser fram emot att gå till tjejen och sjunga och sätta upp sin nalle, vilket hon kan göra nu när jag styr tiderna på dagis efter mina arbetstider. :)

Å inte förglömma att hon får mat där med ;) 

Men de ska bli mysigt! Å i år ska jag försöka komma iväg på luciakröningen i kyrkan. Utan barn då bara sitta tyst och stilla och lyssna. Härligt! 

Atmosfären och stämman i sången är obeskrivlig i de lägena. 

Ikväll såg jag ett stjärnfall, jag blundade och önskade! Jag ber om att det jag önskade verkligen slår in. Snälla snälla!