Ja de hatar jag med mig själv, när andra får besked, pratar om saker eller liknande pratar de om de som om inget har hänt.
Jag kan sitta å gråta över en berättelse, eller när jag läser en dödsannons på någon jag vet om, när jag läser statusar på fb där de är folk som mist sina nära å kära.
Nu har jag två extramt stora dilemman (i min värld) det är att Bella verkar inte helt okej, så de blir väl att ringa å boka tid för avlivning, men hur fan ska man kunna ringa å bestämma en dödsdag?! (ja jag gråter nu med)
Jag gråter bara jag tänker på hur jag ska förklara för Svea å Arvid, hur jag ska kunna hålla masken när jag ska vara med när Bella får somna in, hur de kommer kännas att bara åka därifrån utan en livskamrat som varit med mig i 9½ år drygt? Ett tomt koppel?
Sen har vi problemet med den där jävla canern som ska ge sig på folk till höger å vänster runt omkring en.. Nu är de min väldigt väldigt nära som har drabbats, ja * har levt ett rätt långt liv och fått börja njuta av pension, men * ska verkligen inte behöva genomlida detta. Jag lider med * och älskar * oerhört mycket och hoppas å er om ett mirakel och att de kan göra något!
Jag har för mycket tankar i huvudet, för mycket att fundera över! För mycket för mycket för mycket!
Nehe så imorgon är de dags å ta tag i vissa grejer. Ringa Agria, veterinär och så vidare. Svarar jag inte om du ringer i telefonen kan de vara för att jag inte orkar, kommer inte heller gå på så mycket grejer utan kommer vara runt omkring hemma. Barnen har novemberlov denna veckan.
Nu kallar hushållssysslorna på mig, innan de är solsidan dags. Bäst å lägga sig i tid, huvudvärk å trött efter alla tankar å allt grinande. Ja vet, är en riktig löjlig grinar tjej.....
Känner att man har fått närmare till tårarna nu sen man blev mamma på något konstigt vis? Oftast börjar det bränna bakom ögonen så fort jag tänker på min älskade lilla mamma, saknar henne nått oerhört =,(. Ang avlivningen så hoppas jag att du kan känna lättnad som jag gjort vid avlivningarna utav både Sotis, King, Melissa, Sabina, Dixi och Olivia, låter konstigt men då alla har varit dåliga så har jag kännt att jag gjort dom en tjänst, det var tack vare mig lidandet för dom tog slut, även ångesten och tankarna hos mig försvann med man undrar ju hela tiden undra hur "du" mår idag min kära lilla vän =(. Kan dock säga att det var fruktansvärt jobbigt att avliva 3st hästar på en gång, bara gå och hämta en efter en =,( (gick självklart till olika platser så dom inte såg vad som väntade dom själva) Samtalet till veterinären är väldigt jobbigt och all förberedelse, med hästarna så ska länstyrelse kontaktas för tillstånd och det ska märkas ut på kartor så det innebär även en del pappersarbete, dom ligger ju nedgrävda här hemma i sommarhagarna. Ska du ta med Bella hem och göra hennes sista viloplats hemma hos er?
SvaraRaderaang. cancern.
Jag känner med dig/er, hälsa * så gott från mig.
Kram kram
Usch ja jag håller med det här med att man har väldigt nära till tårarna sedan man fick barn....jag kan gråta till en reklam liksom :( Men allra mest när det handlar om barn som far illa....
SvaraRaderaMin mamma tog bort sin hund häromveckan och det var riktigt tufft och det är ju verkligen baksidan med husdjur, de lever ju inte lika länge som oss :( Men när nära drabbas av cancer är det för jäkligt!!!! usch fy bubblan :(
stor kram till dig!
Nej men fy :/
SvaraRaderaJag hatar cancer. Det är en fruktansvärd sjukdom :/ Jag hoppas att din nära ska klara sig, att det ska gå bra.
Jag har en vän, som är 28 år, som besegrat cancern två gånger nu. Hon är min idol, en riktig hjälte!!!
Och vad tråkigt med hunden :/ Ingen klandra dig för att du gråter och tycker att det är jobbigt. Det skulle ve som helst göra.
Du verkar ha en tuff period nu :/ Hoppas det blir bättre snart.
Jag skickar över en styrkekram <3