Livets karusell

Detta året har varit en karusell utan dess like.
Vi hade en restaurang som tyvärr inte gick bra vilket gjorde att jag var tvungen att börja jobba extra på nätter. De har varit många dagar utan sömn, och i efterhand kan man knappast tro att de är möjligt att leva så, men de gick, det var tvunget att gå.
Freja har blivit stor, Arvid likaså. Båda dessa prövar gränser så fort de får chansen.
Svea trotsar just nu inte så mycket men har blivit en jätte stor tjej. Mitt i detta kommer all sorg som året tar med sig.
Arvid kollar ofta på Bellas bild och säger att vi ska åka flygplan och hämta hem Bella.
När vi går till bvc, blir barnen arga för att vi inte svänger av till mormors lägenhet.
Tänk vad glad mormor hade varit av att se att Svea kan cykla.
Freja som är mer vild än tam. Arvid som tyckte det var så kul att gå dit. De tyckte de alla tre.
Sen kom cancern. Den förbannade cancern som tog både mormors och Bellas liv.
Det gör så ont i både hjärta och själ och jag längtar efter mormor och Bella varenda dag.
Mormor fanns alltid för mig och jag kunde prata med henne om allt. Hon sa aldrig något vidare. Vi träffades varje dag för att promenera och dela tidningen. Även om vi träffades sju dagar i veckan hade vi alltid något å prata om.
Bella blev överlycklig när hon kom mot oss på gatan. Jag önskar att vi kunde vrida tillbaka tiden. Ta bort den där jävla sjukdomen och ge mig min mormor tillbaka.
Sen har mormor aldrig velat vara till problem så hon skulle brännas. Och strös i minneslunden. Vilket jag tycker är jätte jobbigt. Det känns ingen mening med att gå dit. Jag hade velat ha en grav att gå till, ta hand om och göra fint och sitta å prata med mormor, men jag vet att hon är hemma hos mig men ändå.
Bella och mormor har varann iallafall. Det var det enda som var en tröst att ta bort Bella, att mormor tar emot henne.
Sen har vi haft en sommar fullt med sjukt mycket jobb. Trots de har jag hunnit med både diggiloo, Astrid Lindgrens värld, bada, kanot,  teatrar m.m
Jobbet har bestått och jag ser en ände på dubbla jobb och tycker det är skönt trots att de ger en ordentlig pling i plånboken men det kan aldrig ersätta tiden jag missar med barnen så nu blir det ett jobb och en massa roligheter med barnen istället.
Vi har lite inbokade äventyr under hösten/vintern och det ska bli skönt med break från alla måsten och tvång.
Så fort de har blivit lite bättre med tiderna vilket det blir nu. Bättre och bättre framöver, tills v.42 då blir de mycket bättre och efter v.47 blir de perfekt! 

Livet är allt annat än rättvist emellanåt men under den tiden så vet man aldrig vad som väntar runt kröken eller vad som händer med relationer runt omkring en för tro mig den du minst anar kan hugga dig i ryggen och du är inte det minsta förbered.

Så nu ska all min energi läggas på mina barn och de människor som finns och bryr sig om mig och mina barn.

Mina barn är de vackraste jag vet <3